Det lilla barnet
så utlämnat och beroende.
Utan moderns varma hjärta
finns det snart inte längre.
Den som tidigt saknat
får stora hål av nattsvart längtan
och vet endast att något saknas
men inte vad som ska fylla hålet.
Tomheten, så tung att bära, så svår att fylla.
Och när något syns tillfredställa
äts det med glupande aptit,
Men tomheten fylls inte
och mättnaden känns falsk och farlig,
kastas upp och ratas.
Men ändå väcktes begäret
och kanske nästa mål
ska delge mer lugn och ro.
Och oroligt söks det vidare
efter nya mål och svar.
Men ropen ekar tillbaka
och tomheten känns åter oändligt
Gib dec 90
Genombrott
Minnet bryter
Korallrevsaktigt
Nuets våg
Som sköljer över
Svarta hål av ofylld längtan
Ögonblicket förenas med tidsaxeln
Till oändlig känsla
Av tidlöshetens
Sammansmältning
Ögats tår
Förenas med generationers sorg
I emotionell undervattensström
Stiger till ytan
Med oanad kraft
Fyller kroppen med ristande gråt
Gib 2002
© Copyright GibNova EF